Då var det dags igen. Börjar med att be om ursäkt för jag varit borta ett tag.

Det är mycket nu, men inte för mycket. Precis så att det känns okej. Och så skall det vara. Att bo tillsammans med Müsli är som att vara en ensamstående trebarns mamma. Hon är mycket krävande och vill ha mycket uppmärksamhet. Finns bara ett sätt att lösa det på. Med lek och bus.

Varit hos tandläkaren idag. Hade velat träffa mammas tandläkare. Snygg-Pedro. Men jag fick en annan, en mycket trevlig asiatisk man. Han fick mig att känna mig lugn och hela tiden berättade han vad han höll på med. Jag kunde i och för sig aldrig dubbelkolla så att han inte ljög för mig. Jag får helt enkelt lita på honom.

Next up - rotfyllning.

Nu har halva mitt ansikte varit förlamat av bedövningen i snart tre timmar. Hur lång tid kommer det ta innan man är normal igen?

Hela februai kommer jag uppdatera er om hur det går med min träning. Intensiv månad påbörjad idag.

En annan dag, när jag har lite mer tid, kanske ikväll. Då skall jag även uppdatera er om Mr X och alla andra män i mitt liv.

Måste springa tillbaka till lektionsalen nu.